Debattinlägg

Så ska Växjö ta ledartröjan för den moderna integrationspolitiken

Publicerad

Integrationspolitiken i Sverige måste gå från att handla om omhändertagande till att handla om egenansvar för anställningsbarhet. Fler lokala integrationsreformer krävs för att lösa dagens och framtidens utmaningar, skriver Oliver Rosengren, kommunalråd i Växjö.

Den svåraste tiden ligger framför oss. Migrationen under år 2015 skapade en omfattande påfrestning på samhället. Många problem har mildrats av den starka högkonjunkturen, men trots det börjar arbetslösheten öka i landet. För åren framöver blir läget ännu mer kärvt. När konjunkturen viker nedåt, stora anhörig-grupper kommer till Sverige och kommunerna får ta över försörjningsansvaret kommer oundvikligen den egna hushållsekonomin och välfärdens resurser ställas mot kostnaderna för utanförskapet.

Vår arbetsmarknadspolitik visar i flera delar på utmärkande goda resultat. Antal växjöbor i behov av försörjningsstöd (socialbidrag) är på de lägsta nivåerna så länge vi har jämförbar statistik, kostnaderna per växjöbo för bidragen minskar och andelen som lämnar bidrag, utbildning eller arbetsmarknadsinsatser för egen försörjning ökar. Växjölöftet levererar, men integrationen behöver med kraft förstärkas.

Fler lokala integrationsreformer krävs
Växjölöftet lägger grunden för en mer framgångsrik integration. Bidragssökande ska vara i heltidsaktiviteter inom fem dagar, annars betalas inget bidrag ut. Erfarenheter från såväl svensk som internationell forskning visar att aktivitetskrav ökar sysselsättningen. Fler lokala integrationsreformer krävs, när regeringen blundar för problemen. Tre exempel från Växjö:

  • Växjölöftet Vuxenutbildning. Fyrkantiga upphandlingar och ersättning per plats skapar bristande konkurrens och resursslöseri. Växjö har valt att inte upphandla, utan öppna vuxenutbildning och Sfi för alla som når våra kvalitetskrav med en auktorisation. Anordnarna ersätts sedan per avklarad poäng (80 procent) och vid godkänt betyg (20 procent). Om anordnarna matchar eleven till ett varaktigt jobb får man en matchningsbonus.
  • Etableringsboende. Kommunerna ansvarar för boende till nyanlända. Fler kommuner har köpt lägenheter och delat ut till nyanlända. Andra blundar, och riskerar hundratals nyanlända som inte får påbörja etableringen hos Arbetsförmedlingen. Växjö tillhandahåller etableringsboende knutet till aktivt deltagande i etableringen. När etableringen avslutas eller om man inte deltar får man lämna boendet och ta sitt eget ansvar. Om man får ett jobb får man bo kvar i maxtiden (två år), för att inte försvaga drivkrafterna för arbete.
  • Etableringslån. I glappet mellan Migrationsverkets bidrag och etableringsersättningen, som betalas av Försäkringskassan, söker många nyanlända försörjningsstöd. Växjö har ersatt försörjningsstöd med ett lån, som den sökande får betala tillbaka successivt när etableringsersättningen börjar betalas ut. Etableringslånen har anmälts till både Justitieombudsmannen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO), men ingen av myndigheterna har valt att gå vidare. Etableringsersättningen är tusentals kronor högre än försörjningsstödsnivån, som vi förväntar oss att andra ska kunna leva på.

Integrationspolitiken i Sverige har över en längre tid kantrat i omhändertagande, snarare än satt fokus på tydliga krav på motprestation för bidrag och att ta eget ansvar för sin anställningsbarhet. Växjö tar ledartröjan för en ny integrationspolitik.

Oliver Rosengren (M)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två + 2 =