Debattinlägg

De som inte lärt sig svenska på tre år borde bekosta tolk

Publicerad

Behovet av professionell tolk är uppenbart i kontakten mellan enskilda som saknar tillräckliga svenskkunskaper och myndigheter. Skärpningen av reglerna för när professionell tolk ska användas är bra, och kanske även de otillräckliga. I situationer där kontakt mellan en myndighet och en enskild ska ske, bör det finnas en professionell och auktoriserad tolk.

Jesper Johansson lyfter en rapport om socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Erfarenheterna om behovet av professionell tolk går igenom på fler områden; det är av stor betydelse att barn inte tolkar i kommunikationen mellan föräldrar och skolan. Om barn tolkar för sina föräldrar sker exempelvis en förskjutning av maktbalansen till barnet, som riskerar att försvåra uppfostran och föräldraansvar.

Invandrare bör under en tid ha rätt till tolk för att kunna tillgodogöra sig myndighetsinformation och liknande. Under asylprocessen och, för de som får uppehållstillstånd, under tiden i etableringen. I dag innebär det för många 3-4 år, men med kortade handläggningstider hos Migrationsverket bör det kunna röra sig om maximalt tre år. Då har man deltagit i Svenska för invandrare (SFI) under etableringen och haft tillgång till en rad ytterligare aktiviteter för språkträning och svenskinlärning. Skattebetalarna bekostar svenskundervisningen och mycket annan språkträning, både i offentlig regi och som ordnas av föreningar.

Vid någon tidpunkt bör dock ansvaret för att kunna tillgodogöra sig myndighetsinformation och liknande övergå i en skyldighet för den enskilde. Den som då inte lärt sig tillräcklig svenska ska fortfarande ha tolk, och bör vara skyldig att se till att tolk finns för att myndigheten ska kunna ge och ta emot korrekt information. Kostnaden för detta bör dock tillfalla den som inte lärt sig svenska efter en rimlig tid. Danmarks tre år är ett exempel.

Vid minst samtliga tillfällen som tolk finns i dag bör sannolikt tolk fortsätta finnas, vilket gör att Jesper Johansson träffar utanför målet med sina synpunkter. Frågan jag vill väcka är om det är rimligt att de som gör rätt för sig och betalar skatt obegränsat ska förväntas betala för tolk åt personer som efter många år i Sverige inte lärt sig tillräcklig svenska? Det är min uppfattning att det är rimligt att rätten till tolk vid någon tidpunkt övergår i en skyldighet att ha lärt sig svenska, och att den som inte gjort det då själv får ta kostnaden för den tolk som behövs. Det kräver en lagändring.

Det är nödvändigt att minska kostnaderna för invandringen, och detta kan vara en åtgärd för det. Integrationspolitiken ska utgå från eget ansvar och drivkrafterna för att göra sig anställningsbar behöver öka; att stärka kraven på svenskinlärning skulle sannolikt dessutom korta tiden till jobb och egen försörjning. Det vore bra för sammanhållningen.

Oliver Rosengren (M)
Kommunalråd och ordförande i Nämnden för arbete och välfärd

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo + 17 =